170122 - Halsont och tankar
Från i fredags har jag haft ont i halsen. Jag har svårt att sova om nätterna också p g a att jag har vallningar som gör att jag vaknar och är helt genomsvett. Detta samtidigt som jag har ont i halsen och det känns som om jag har en slämklump i halsen. Hoppas verkligen det inte är halsfluss för det känns inte så lägligt just nu. Jag vet inte om jag kan genomföra behandlingen om det skulle vara det. I övrigt känner jag mig precis som vanligt, fast förväntansfull.
För ju mer jag tänker på behandlingen desto mer nervös och förväntanfull blir jag. Jag har en positiv magkänsla som säger att det kommer att gå bra för oss. Jag har sedan ganska ung ålder haft en magkänsla som sagt att jag inte kommer att få barn på normalt vis. Jag vet faktiskt inte varför jag trott det, men nu vet jag att det är så.. Jag hoppas bara att det inte innebär att jag inte kommer att kunna få några egna barn. Enligt SCB är det ca 7-8 procent som är ofrivilligt barnlösa i Sverige som är i åldern 30-45 år gamla. Då har man räknat bort de som adopterat och de som inte vill ha barn. Jag hoppas för allt i världen att vi inte tillhör de 7-8 procenten. (Statistik från 2009, SCB)
I behandlingen finns det två tillvägagångssätt, långa och korta protokollet. Vi kommer att genomföra det långa protokollet, vilket tar ca 1,5 månad att genomföra. Vi hade redan genomfört en vecka av protokollet när vi kom till RMC. Den nässpray (Synarela) som jag tar just nu och ska ta 2 ggr/dag i varje näsborre är starten på det långa protokollet. Jag tycker inte att det är någon höjdare att ta nässprayen. Det smakar illa när det rinner ner i munnen och jag blir täppt i näsen en stund efteråt. Min läkare som jag hade under utredningen skrev ut Synarela först, för att jag skulle slippa att ta ytterligare en spruta Zoladex. Dock skrev hon ut för liten dos, en spary i vardera näsborre per dag, vilket är dosen man tar i samband med hormonbehandlingen. Men sedan i torsdag har jag ökat upp dosen av nässprayen. Men summa sumarum så hade vi redan gjort en vecka av behandlingen innan vi kom till RMC. Det känns väldigt skönt att det blev så eftersom det känns om det har dragit ut på tiden med utredningen.
Jag försöker att inte tänka allt för mycket på behandlingen men det är svårt. Det är just nu en så stor del av mitt liv. Utredningen har jag kunnat tänka på i perioder då besök/kontakt med sjukvården skett. Nu ligger besöken så tätt och det påverkar varje arbetsvecka. Min chef vet om vad vi genomgår just nu, vilket känns skönt. Eftersom jag behöver vara en del ledigt framöver så har jag valt att berätta för henne.
Sist vill jag bara rekommendera er som är intresserade av hur en sån här resa går till att lyssna på ivf-podden. Det är en läkare och en barnmorska som beskriver händelseförloppet på ett bra sätt. Det är olika kapitel som beskriver olika problem. Jättebra att lyssna på när man genomgår sin utredning. Som en liten förberedelse på vad som komma skall.
