170209 - Återingföringen/ruvardag 1
Idag så var det äntligen dags. Efter en omtumlande kväll igår, med besök på sjukhuset för min mans räkning så har jag varit förhållandevis lugn idag. Min man, som jag skrev om igår, har haft lite panikångest senaste dagarna. Igår när vi skulle gå och lägga oss så började det igen, så det blev en kväll på akuten. Men alla prover och tester ser bra ut så han är frisk kroppsligt. Han ska däremot ta tag i att gå och prata med någon så snart som möjligt. Det har varit mycket på jobbet för honom länge nu och allt det vi genomgår tar också på hans krafter. Det sätter om inte annat, igång en massa tankar.
Väl på RMC gick allt väldigt bra. 11 ägg hade befruktats varav 4 ser riktigt bra ut. Läkaren frågade mig om hur jag mått sedan sist med tanke på att läkemedlen inte ville gå ur min kropp och att det inte gick så bra att kissa. Jag förklarade att jag fortfarande känner mig uppsvälld och ibland öm, liknande mensvärk. Hon sa att det är helt normalt eftersom att jag fick ut hela 22 äggblåsor (20 ägg). Sedan gjorde vi ett ultraljud där hon först tittade om hon såg någon vätska i buken, vilket hon inte gjorde, och sedan mätta hon mina äggstockar. Hon sa att allt såg bra ut inför ett återinförande av ett embyro så vi skulle sätta igång. Hon varnade för att det finns en lite risk för överstimulering men att den risken är så liten så att det går att sätta in ett embryo ändå. Hon visade oss vart vi skulle byta om, samma sängplats som i tisdags. När hon lämnat oss så såg jag på min man att han inte riktigt hängde med i allt läkaren sagt. Han hade förstått att vi skulle få ett befruktat ägg insatt men det var en del otydligheter tyckte han. Han ställde sina frågor och jag förklarade lugnt för honom. Jag har inte förklarat för min man allt som händer, jag är mer insatt och förstår då mer än vad han gör när läkaren pratar.
Själva återinförandet gick jättebra. Lite ömt eftersom det trycker mot urinblåsan och äggstockarna under själva ingreppet men ingen smärta. Vi fick även se det lilla embryot på ultraljudsskärmen. Så nu har vi sätt att det finns där. När det var klart tackade vi personalen för deras trevliga bemötande och att de hjälpt oss. Jag blev ålagd att lägga mig inne på vår sängplats i tio minuter innan jag fick kissa. Men det enda jag hade i mitt huvud var "jag är gravid".. (Det heter kanske inte så men det är så jag ser på mig själv just nu) Att jag var kissnödig spelade ingen roll. Jag låg till och med lite längre. Medan vi låg där så kom sköterskan som tog hand om mig i tisdags och pratade med oss. Hon önskade oss all lycka till nu. Hon är verkligen en jättegullig sköterska.
På vägen hem somnade jag.. Sov nästan hela bilresan hem. Tror det är all anspänning den här veckan som påverkar mig och gör mig trött. Imorgon är jag ledig för att ta det lite lugnt. Känns som om det är det viktigaste de första dagarna. Jag vet inte hur ni andra gör/har gjort men för mig så känns det bäst så. På måndag är det dags för jobb igen men det blir skönt att komma igång igen. Gäller bara att ta det lugnt. Får säga till eleverna att jag haft influensan och det är därför jag varit hemma. Eftersom jag arbetar på en liten enhet och har svårt att hålla saker jag går igenom inom mig, så vet de allra flesta vad jag genomgår just nu. Så jag tror och hoppas att de har förståelse. För just nu är det mig, min man och mitt lilla ägg jag bryr mig mest om. Det är det absolut viktigaste..d.
