170211 - Ruvardag 2
Hitintills så< segar sig dagen fram.. Sov lite oroligt inatt och vaknade runt 8.. Då hade min man redan gett sig ivg för att åka skridskor med min guddotter. Saknade honom.. Hade ganska ordentlig molande värk när jag vaknade. Jag har försökt att känna efter lite extra om någonting känns annorlunda. Har haft lite stickande känsla där nere. Tror det är svullet där nere och därför känns det så. Men man vet ju inte. Man kan bli galen för mindre när man försöka analysera det man känner.
Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska göra ett test tidigare, bara för att hålla koll på att jag är "gravid". Tyvärr tror jag att jag skulle bli så himla besviken om det inte visade sig att det var ett plus. Är det värt att chansa. Det är ganska långt kvar till vi ska testa.. Verkar nästan vara onormalt långt om jag jämför med de bloggar jag läst.. Vi har testdag den 28 februari, det är en tisdag. Känns lite jobbigt om det inte skulle vara ett plus eftersom det är en vanlig arbetsdag. Har funderat fram och tillbaka på om jag ska testa den helgen men vi är bortresta då till min mans syster. Jag vill liksom inte förstöra den helgen om det skulle visa sig vara negativt. Jag är kluven i hur jag ska göra. Har inte diskuterat det här med min man, känner jag honom rätt så vill han säkert vänta. Men vi får se när det närmar sig. Än så länge har det bara gått två dagar.. Trots att det är jobbigt så känner jag mig väldigt positiv över hela situationen. Såhär gravid har jag liksom aldrig varit.
Läste ivantan.blogg.se s inlägg om en kvinna som funderade på att göra abort då det inte riktigt passade just nu då de skulle på utlandssemester. Ivantan är utryckligen skitförbannad över att man ens tänker tanken att gör abort av den anledningen. Jag förstår henne, själva anledningen (en utlandssemester), tycker jag verkligen inte är okej. I vår situation när man inte vet om man någonsin kommer att kunna få ett barn så känns det bara så jävla orättvist. Men inom mitt yrke träffar man på föräldrar nästan dagligen som man funderar över varför de ens skaffat sina barn. Det är sorgligt, jag vet, men hellre sätta önskade barn till världen än oönskade.
En annan tråd jag läste på familjeliv, jag vet att det är sämsta sidan att vara inne och läsa på, handlade om huruvida ofrivilligt barnlösa skulle få subventionerad hjälp till att få barn. Den gjorde mig riktigt förbannad. Kanske mest för att personen inte hade några direkta argument för att vi ofrivilligt barnlösa skulle bekosta det helt själva. Hans första inlägg var formulerat som en fråga, ska ofrivilligt barnlösa verkligen få subventionerad hjälp? För mig är det samma sak som att vi ska stunta i och betala skatt och betala hela kostnaden för varje läkarbesök vi gör oavsett vad för "sjuka" vi är. Jag var arg i fler dagar efter att ha läst detta. Men hädanefter bojkottar jag familjeliv!!
